Idag ..

..Skulle jag ha gjort någonting vettigt av min tid. Placerat tiden väl. Istället gjorde jag som jag gjort de senaste åren, bara lät dagen rinna mellan fingrarna.


Som ett såll läcker mitt liv ut tiden. Tiden porlar som en bäck, droppar från taket i mitt tempel, templet med drömmarna i. Templet där drömmarna blev till sten... Erosion.. Tillslut kommer dropparna att ha upplöst de redan vanställda stoderna av mina drömmar. Min hjärna skapar anfall, kramper. Jag vet inte om det är en ny form av maskerad ångest som gömt sig i en grotesk gestalt. Snöret räcker inte, det var inte någon centimeter för kort utan det är bara en centimeter långt! Ungefär så känner jag att min energi är. Hur disponerar jag några minuter av klarhet och glädje om dagen? Jag hinner inte göra något av det jag vill, inget av det jag borde och endast en väldigt liten del av det jag måste. Istället går jag in i koma, varje dag.

Jag vill ut, jag säger som Gunde Svan sa: "Hämta nyckeln"