Det känns precis som så, att verkligheten sakta flyr från mig - som sjukdomen flyr från en döende kropp. - Kvinnor och barn först, ingen panik, det finns gott om tid! säger styrman med fingrarna korsade bakom ryggen. Jag tänker på alla de som fick lämna jordelivet före mig. Antagligen har vi alla en klocka inom oss. En klocka som räknar ned tiden. Jag tänker på min vän Misha. Misha fick inte uppleva dagen mer. Han fick aldrig bli far eller farfar. För Misha stannade tiden en mörk vinternatt och som ett stoff spreds hans ande för vinden. Vad som finns bortom vet ingen, vad som finns efter livet kan vi bara gissa eller tro. Ibland sköljer minnet av Misha över mig och jag stannar upp för att tänka och se bilderna av tiden jag fick spendera med honom.
Misha - Ditt skratt hörs i mitt huvud. Jag kan till och med minnas din doft.
Jag minns en kväll då du ringde mig. Det måste ha varit 2001 eller 2002. Du ringde mig på kvällen och berättade att du ville prata. Du sa att jag var den enda som skulle förstå. Vi möttes vid busshållplatsen i Vega och promenerade. Du var alltid väldigt noga med att upprätthålla en bild av dig själv som stark och tuff. Du kunde inte drömma om att visa dig svag för någon, förutom kanske mig. Du sa just det att det bara var jag som kunde förstå dig och hjälpa dig att förstå. Du berättade hur rädd du var för missbruket, hur narkotikan satt sina klor i dig. Du grät och ville att jag skulle hjälpa dig sluta. Först berättade du hur roligt det var att knarka, hur spännande och intressant det var att ta LSD och vilka roliga påhitt ni hade, du och dina gelikar. Du berättade att ni "klev in i Matrix", er egen värld där ni utforskade och härskade. Jag hörde i din röst att du var både fascinerad och rädd. Jag berättade åter igen för dig om missbruket. Du visste, du hade förstått, sedan första gången jag invigde dig i sanningen om beroende och missbruk. Det faktum att du visste gjorde att du var hårt drabbad av ångest. Du berättade att du, liksom jag, drabbats av panikångest och i det möttes vi och jag gav dig min syn på saken, mina tankar tips och erfarenheter. Vid det här laget hade jag försökt hjälpa dig flera gånger förr och vi stod där igen nu. I mörkret gick vi och pratade om livet och svunna tider. Du sov över hos mig, som så många gånger förr. Vi låg vakna och pratade hela natten och till sist somnade du som ett barn. Du var en speciell vän Misha, det visste du mycket väl. Vi delade sånt du inte kunde dela med andra. Du hade ett behov av att berätta dina hemligheter, bikta dig, för mig. Efter den här natten träffade jag dig aldrig mer. Vi levde så skilda liv och även om vi hörts av och planerat att ta igen förlorad tid så hann vi aldrig det. Minnet av dig kommer alltid att vara soligt och fyllt av skratt. Jag glömmer aldrig när vi skulle köra vårt scam. På natten i mitt rum - mina föräldrar var bortresta - känslan av seger när vi lyckades med det vi strävat efter. Vi satt på golvet och lyssnade på Celine Dion. - Berätta aldrig för någon att jag gillar det här! sa du oroligt och jag skrattade bara. Call the man var din favorit om jag minns rätt. Vi rökte Prince light och drack rödvin de veckorna... Jag kommer aldrig heller glömma en natt när du ropade på mig nere från gatan. Du hade med dig en låda vin och massa cigarretter till mig och Charlotte. Glömmer heller aldrig när du tände på ditt ögonbryn när du var så nyfiken på hur en tändare fungerade... Det var många roliga ögonblick och de finns förevigade i mitt minnes bibliotek Misha. Sorgligt nog har jag inte många foton kvar på dig men jag har sparat en liten bild du ritade till mig "Arg eller ledsen" kallade du den och det var din egen lilla Mona Lisa! Du vet att jag minns och saknar dig Misha. Vart du nu än är så känner jag att du vet hur mycket du betydde för mig. En dag möts vi igen och tills dess stannar du evigt ung ( avundsjuk ). Din vän /Micke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar