Olust

Känslan väller fram inom mig. Jag vet inte varför det kommer nu, våren brukar ju vara den bästa tiden.
Vid närmare eftertanke så är det väl inte så konstigt att jag mår dåligt. Hela vintern går jag i ide, nu när jag vaknat så följer prestationsångesten. Jag vill så mycket - kan så lite. Jag vill räcka till. Jag vill att min energi ska räcka hela dagen, räcka till allt jag vill göra och alla jag vill göra något för. Men det går inte. Om jag ens har energi så försvinner den på någon timme. Min syster mår inte heller bra. Kanske är det också därför jag känner en så stark olust och obehagskänsla. Bra, ja, när var livet bra senast? Eller, det är bra ofta, det är jag som inte är bra för livet.
Jag tappar kontrollen över tiden. Ibland känns det som jag är vilse, vilse i tiden. Jag vet knappt vilken veckodag det är längre...

Det känns som det är dags för psykjouren eller nåt. Försöker komma på en förklaring till varför jag plötsligt mår så dåligt. De här svackorna är nästan borta nu för tiden. Mycket sällsynt att jag mår dåligt såhär. Är det årstidsväxlingen? Är det gamla minne som kommer upp när jag börjat skriva? Är det min rastlösa själ som vill ut i världen men hålls kvar här med kedja och boja?
Ingenting av det som brukar ge mig glädje finns just nu. Jag känner ingen glädje inför något. Min son, visst men jag är mest orolig för att han också ska bli ledsen, lika bra jag gömmer mig resten av dagen, kanske hela sommaren.