Diskriminerad och kränkt och... Helt .. helt rabiat?

5-10% av Sveriges befolkning har märkts med betalningsanmärkning.
Staten har släppt ordet fritt och kreditgivare i samråd med företag som tolkar kronofogden bestämmer ditt öde.
Om du har en betalningsanmärkning så är du suspekt. Så suspekt att kvinnan på banken idag tittade konstigt på mig och ett tag trodde jag att hon skulle trycka på larmknappen. Om du har en betalningsanmärkning så är du i tolkarna och tokarnas våld.
Tolkarna kallar jag företagen vars affärsidé går ut på att märka människor som riskerar att hamna i skuld. Känner du till hur det fungerar där ute? Jag ska berätta.

Du har en obetald räkning --> inkasso kopplas in --> Kronofogden kopplas in --> oberoende företag ( t.ex Upplysningscentralen )gör sin tolkning när Kronofogden skickar ut ett betalningsföreläggande. --> Tolkaren bestämde sig för att du inte är välkommen i kreditsamhället och ger dig en märkning ( betalningsanmärkning ) så att alla företag, och nu även privatpersoner, kan se dig på långt håll och avvärja faran. --> Du står i kylan.

Upplysningscentralens citat:


"UC är marknadsledande inom kreditinformation, men har också en lång och gedigen erfarenhet av systemstöd och verksamhetskunnande för hela kreditprocessen. Därtill hjälper vi våra kunder med att hitta nya kunder och att utveckla sina kundrelationer inom både B2B och B2C. Ovanpå allt detta ligger vår unika analyskompetens, som dagligen bidrar till att utveckla våra kunders affärer"

På Svenska: "Vi har lång erfarenhet av att hitta fuskare och skurkar i er kundkrets.
Inget annat företag märker lika många Svenskar som vi gör"

Jag är bitter! Tacka fan för det.
Idag ville jag byta bank därför att Nordea tillslut fått mig att vilja spy.
Jag vill gå in på ett av Nordeas bankkontor och spy rakt på bankchefen.
Varje månad vidtar jag åtgärder för att slippa Nordeas ocker, men det hjälper inte längre. Nordea har bestämt sig för att jag ska betala. Straffet är utmätt. Varje månad får jag en straffavgift. Denna straffavgift känner Nordea ingen skyldighet att förklara eller redovisa och jag får helt enkelt lov att leva med att flera hundra kronor varje månad försvinner ifrån mitt ack så tunna bankkonto.
Denna månad, precis som flera gånger förut, bestämmer sig Nordea för att dra sin straffavgift à 95kr flera gånger om. Först får jag två straffavgifter, helt utan anledning då jag faktiskt har flera hundra kronor kvar på kontot. Trots 200 kronor i straffavgifter så har jag pengar kvar på kontot och då bestämmer sig Nordea för att dra 200 kronor till. Detta resulterar i att jag förlorade 400 kronor och nästa gång jag sätter in pengar på kontot så kommer 200 kronor till att dras innan de på en gång kommer att dra ytterligare 200 kronor för besväret. Det här betyder att Nordea under juni kommer att ha tagit 800-1000 kronor av mig utan rätt, orsak eller förklaring. Men hej, vem är jag? Jag får sjukbidrag och kommer väl knappast ifrågasätta Nordea. Om jag nu mot all förmodan skulle ifrågasätta Nordea och rent utav skulle vilja byta bank, vad händer då? Jo, då sker det som skedde idag. Första stoppet var SEB där jag snällt bad om att få öppna ett konto. Den trevliga kvinnan på banken frågade varför jag ville byta bank och jag berättade om Nordeas ocker. Kvinnan frågade direkt "Har du betalningsanmärkning" jag svarade ja och då fortsatte konversationen såhär exakt:

Bankkvinna: Då kan jag tyvärr inte hjälpa dig
Jag: Jaha, varför inte det?
Bankkvinna: Om du har betalningsanmärkning så får du inte vara kund i banken
Jag: Okej, det låter som diskriminering tycker jag, vad tycker du själv?
Bankkvinnan: Nej, det är våra regler bara
Jag: Men jag vill ju inte ha någon kredit, jag vill bara ha ett lönekonto.
Bankkvinnan: Nej, du kan inte handskas med pengar så du får inte ha ett konto hos oss.

Är det bara jag eller är systemet lite felaktigt?

Nästa stopp blev Handelsbanken.
Där får jag tala med en banktjänsteman i 25-års åldern.

Jag: Ja hejsan, jag skulle vilja öppna ett konto hos er.
Banktjänsteman: vad sa du?
Jag: Jo, jag vill öppna ett konto hos er, ett vanligt lönekonto
Banktjänsteman: Har du ett konto här sedan tidigare?
Jag: Nej
Banktjänsteman: Vi vill ju att våra kunder ska ha haft ett konto här tidigare innan de får öppna ett lönekonto
Jag: Jaha, vad innebär det för mig?
Banktjänsteman: Vad har du för bank idag?
Jag: Nordea
Banktjänsteman: Varför vill du byta bank?
Jag: Jag är trött på Nordeas oskäliga straffavgifter. De har dragit pengar från mitt konto systematiskt, utan att ha rätt till det.
Banktjänsteman: Jaha, jag ska hämta en blankett som du ska få fylla i

[ Banktjänstemannen går iväg till ett skrivbord längre bort, han talar med en kvinna om transaktioner och något företag som inte borde vara kund. Efter ett par minuters samtal om detta kommer han tillbaka till mig ]

Banktjänsteman: Vi har visst inga blanketter idag .... paus ... men jag kan ju skriva ner dina uppgifter så hör vi av oss. Kan jag få se din legitimation?

Jag: Okej

Banktjänsteman: Har du lån, sparkonto eller bolån hos Nordea?

Jag: Nej, jag använde bara min internetbank för att betala räkningar.

Banktjänsteman: Okej

Jag: Var det allt? Och ni hör av er sen då eller?

Banktjänsteman: Ja, vi hör av oss när vi gjort en kredit upplysning

[ här tänkte jag bara; okej, vill härifrån ]

Jag: okej, tack ska du ha

Så, Handelsbanken ratade mig också. Jag står utanför kreditsamhället, ja precis som kanske en miljon andra svenskar så är jag inte välkommen som kund hos bankerna. Visst, neka mig lån eftersom jag är ekonomiskt inkompetent men låt mig för guds skull få ha ett stackars konto hos er. På vilket sätt skulle det skada banken om jag hade mitt lönekonto där? Inget antar jag men eftersom jag inte är kreditvärdig så kan banken heller inte tjäna pengar på mig ( bortsett då från Nordea som vet hur man systematiskt kan tjäna pengar även på de fattiga ).

Min slutsats är att om jag har bedömts ovärdig av UC eller liknande så får jag inte ha ett bankkonto. Är det då rättvist av regeringen att avveckla posten och kassaservice? Hur ska jag och hundratusentals andra Svenskar då betala våra räkningar? För visst, vi med betalningsanmärkningar får fortfarande räkningar ( om det nu finns en hyresvärd, ett elbolag, en telefonoperatör etc. som vill ha oss som kunder ). Det finns ingen hyresvärd som vill ha oss och heller ingen mobil/tele operatör som vill ha oss, så lyckliga är vi som lyckats skaffa en borgenär. Det finns inte ens en morgontidning, Videobutik eller internetleverantör som vill se oss som kunder. Jag vet inte om det spelar någon roll ens om vi betalar i förskott, märkt = suspekt = farlig.

Existerar det folkvett, sunt förnuft eller individuellt förstånd i samhället idag? Jag blir tveksam. Hur kan regeringen låta detta fortsätta? Jag har straffet: Jag är i skuld och kan inte få lån! Kan det inte få vara bra där? Varför kan inte staten själva bedöma vem som är kreditvärdig eller ej, vem som ska straffas eller inte.
Varför ska Aktiebolaget med organisationsnumret 556137-5113 få bestämma vad företagen tycker om mig? Varför ska de få märka mig och på så sätt göra hela min tillvaro till en kamp?! Räcker det inte med att jag är sjuk och inte kan jobba? Måste samhället ställa mig ännu längre utanför och omöjliggöra ett hyresavtal av bostad, beviljande av kredit etc. Vi lever i ett kreditsamhälle, varför ska då de svagaste ha minst chans att klara sig i detta nya samhälle?

Jag fick en betalningsanmärkning redan 1996, jag var 18 år då.
Jag fick en betalningsanmärkning för en obetald räkning på 20 satans kronor! En räkning från Tele2, mobiloperatören jag aldrig ens varit kund hos vid den tidpunkten.
En felaktig räkning vid helt fel tidpunkt. Det var bara att dra ner ridån och skita i allt vad kredit hette. Sedan dess, 20, 30, 100? betalningsanmärkningar senare sitter jag här. 32 år, utan att någonsin fått chansen att tillhöra kreditsamhället i vuxen ålder. 32 år gammal utan att någonsin fått gå in på banken och öppna ett konto med kredit, aldrig fått hyra en lägenhet eller ens fått ställa mig i den bostadskö jag ville. Är det här rättvist?
Kom igen, har jag inte fått sona mitt brott tillräckligt nu? Tror regeringen på fullaste allvar att JAG ,som fått leva utanför samhället sedan jag klev in i vuxenvärlden, skulle missköta mig om jag fick en andra chans? Jag som VET vad det innebär att bli märkt, skulle jag vilja dit igen? Knappast. Jag skulle betala varenda räkning i tid, resten av mitt tragiska liv. Skuldsanering skriker dom, visst, men inte för mig. Varför? Jag har varit och pratat med de "ansvariga" och de ( kommunen )ville inte ge mig skuldsanering eller ens rådgivning eller stöd.

Ska jag sitta här och skrika då bara eller? Jag är psykiskt sjuk! Titta i min journal och se vilka hemska diagnoser ni kan hitta där. Förstår ni då inte att denna bipolära psykopat behöver få känna sig som en människa? Samhället har struntat i mig så jag har en sån enorm lust att slå tillbaka! Men hur? Jag är inte tillräckligt knäpp för att springa upp till kommunhuset med en K-pist och inte tillräckligt iskall för att råna en bank eller liknande. Jag får helt enkelt sitta här och skriva, som den stora förlorare jag är.
Jag menar, det händer ju inte, det händer inte att någon kliver fram till mig på gatan och säger "Hej Micke, vet du vad, idag är du en vinnare. Jag ska hjälpa dig och från och med idag är ditt liv toppen".
Visst, inte fan ska jag sitta här och vänta på mannar från himmelen som vissa kanske tycker, men vad ska jag göra? Vem är jag att ifrågasätta? Jag är en droppe i havet, eller, inte ens havet kanske utan en droppe i en förorenad pöl som ingen vill veta av. Min ilska och bitterhet handlar inte bara om bankerna utan om hela livet. Att leva med utanförskap är oerhört påfrestande. Var eviga dag ska jag lyssna på hur alla vill ha det, rätta mig efter ett system som aldrig passat mig och gilla och hata precis som alla andra. Varför? Jag vill bara bort härifrån. Jag vill till ett land där ingen säger till mig vad jag ska göra, ett land där jag får tänka själv. Vart ligger det landet? Kanske bara i min fantasi, kanske är det i fantasin jag får stanna om jag vill leva, jag vet inte. Korrupt är inte rätt ord för världen. Jag börjar mer och mer se människorna där ute som en mobb. En fruktansvärt farlig skara, kryllande av människor med onda uppsåt. Jag har fattat poängen! Jag är inte välkommen, men så låt mig få sticka då, hindra mig inte. Sitt inte och betala sjukbidrag och ge mig medicin. Ge mig en enkel biljett till skogen. Jag kan bo där, ensam, behöver inte era pengar. Ge mig bara en jävla chans.

Vem pratar jag med, vem pratar jag till? Jag vet inte. Vem är du? Vem är du som läser det här? Hoppas du har en kommentar eller nåt, jag behöver det...

Nu fick jag ur mig lite ilska, fan va skönt! Jag ska sluta svära också, det är inte fint och inget jag tycker om ens.

Tack för att du läste! /Micke - Den hemske

[edit: 13 läsare hittills, 0 kommentarer]