En gång i tiden var sommarkvällar samma sak som inspiration, det var om sommarkvällarna jag skrev som allra mest. Dagarna var inte heller dåliga förvisso.
En kopp te och ett kollegieblock på bordet, pennan i högsta hugg.
Jag vet inte vart min skrivkonst tog vägen, varför inspirationen försvann.
Människor som säger att inspiration är för amatörer kan jag inte lyssna på. Visst, vill man skriva faktabaserat/verklighetsbaserat så är det kanske inte så svårt att skriva utan inspiration. Jag tänker främst på poesi och alla små noveller jag skrev. Sommarkvällens alla ljud, doften och den ljumma vinden kunde framkalla alla sorters känslor och vad jag än ville skriva om så gjorde jag det bäst på en bänk, i Kumla, sent en sommarkväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar